tisdag 15 december 2009

Godiset

Kommer ni ihåg godiset?

Minns ni när Daim stavades "Dajm". Ja, vid 1990 ändrade Marabou namnet på Dajm för att internationalisera det och döpte om det till "Daim".

Minns ni godishalsbanden? Man hängde det runt halsen, man tuggade och njöt. Till slut var tröjkragen rosa och blå och runt halsen hängde ett tomt snöre. För den blyge killen var det förstås effektivt att låta tjejerna smaka medan det hängde kvar, vilket ledde till att man nästan kramades vid provsmakningen.

Pop Rocks var en typ av kolsyrat godis i små påsar som såldes under slutet av 1970-talet. När det blev blött av saliven exploderade det och bitarna hoppade runt i munnen. Godiset förbjöds då det ansågs farligt. 2008 kom den tillbaka en ny helt "ofarlig" version med namnet CrazyCrystal.

Videokassetspelaren

Kommer ni ihåg Videon eller DVD spelaren?

Förr i tiden hade man en mackapär kopplad till sin TV som hette video. I videon stoppade man en slags kassett som innehöll filmer. Man hyrde eller köpte filmer på speciella butiker. Det var oerhört populärt eftersom det sändes så få filmer på TV.


Det fanns också möjlighet att spela in de program man önskade på video. En timer såg till att den satte igång automatiskt vid rätt tid. Tyvärr var detta relativt krångligt så många klarade inte av att ställa in timern.
Detta ledde till behovet av "showview". Showview bestod av en kod (ett långt nummer) som stod i tidningen tillsammans med alla tv-program. Genom att knappa in denna kod på videon ställde den automatiskt in sig för inspelning. Enkelt, nja även detta var överkurs för många och succén uteblev. De flesta undrade nog vad detta långa nummer var för något. Vanligt var nog att man bad sin partner, kompis eller föräldrar spela in givet tv-program åt en. Vilket skedde och man såg aldrig programmet efter som filmen förblev hos partnern, kompis eller hos föräldrarna. Videokameror fanns förstås också för videoband, praktiskt för den som ville filma semestern, eller sina barns första stapplande steg.

Hade man ingen video hemma, kunde man förstås hyra en "movievox" på videobutiken.

Med tiden kom en slags CD-skiva med filmer. De skivorna kalladse DVD-filmer och spelades upp i en liknande mackapär som kallades DVD. Även den var kopplad till TV'n.
Fördelen med DVD-filmer var många, bla storleken och bildkvaliteten, men också möjligheten att välja språk för både tal och text. Nackdelen var att de inte gick att spela in på. På slutet drog DVD-spelarna sina sista suckar och försökte anpassade sig till den verklighet som rådde mellan 2006-2009. Dels gick det se avi, Xvid-filmer direkt på DVD-spelaren (detta format var vanlig på nedladdade filmer). Men även DVD'er med USB-ingång fanns. I USB-porten på DVD'n kunde man plugga in sitt USB-minne som man fyllt med filmer, från sin dator.

Idag (2009) förknippar man främst video med filmer på nätet i form av "Youtube" eller liknande tjänster, inte sällan med korta humoristiska filmer eller med musik. Ordet musikvideo har länge förknippats med popgrupper som spelar in sina alster i form av musik och rörlig bild i ett. Den termen verkar leva kvar ett tag till.

Ordet videospelare lever också kvar och används idag vid uppspelning av rörliga bilder på datorer, mobiltelefoner och mp3-spelare (mediaspelare).

Videokassetspelaren är dock ett minne blott.