När man reste på semester skickades ofta en hälsning till sina nära och kära i form av ett vykort. Ja, det var ofta ett kort på en vacker vy från semesterorten. De fanns att köpa i kiosker, affärer och i souvenirshopparna. Man köpte också ett frimärke som var självhäftande, eller man var först tvungen att slicka på det för att få det att fästa. Frimärket funktion kallades porto och var betalningen till posten för att de transporterade och delade ut korten. På vykortet skrev man en kort hälsning hem. Vykorten postades i postlådor som landets postväsende tömde med jämna mellanrum. Korten skickades med buss, tåg eller flyg och anlände ibland till de nära, efter det att man kommit hem. Att det saknades internet, email och MMS var på den tiden bra, för då hann kortet komma fram innan man han framkalla sina bilder och få besök från sina vänner. 
Vykortens vanligaste form var rektangelformat med lite längre bas än höjd, men kunde i princip se ut hur som helst. Ibland var de indelade i små rutor med flera bilder på samma kort ,och ganska ofta med en liten text som angav orten man var på. Man kunde med fördel rita in var man hade varit eller bott på vykorten för att visa att man verkligen varit där man sa att man varit. 
Vykort användes också för att sprida reklam inte bara om en ort, utan också av dansband, och popgrupper. Det var kutym att skriva ort och datum högst upp innan man inledde sitt lilla meddelande. På så vis kunde man senare minns tillbaka när man såg korten i högar hemma. Det var också obligatoriskt att skriva att vädret var bra. Solen skinner och jag är "glad" eller något i den stilen. Frimärket stämplades också frimärket av postföretaget, med datum och ibland ort, men stämplingen förblev ofta svårlästa. Man kan fortfarande hitta vykort utomlands i vissa länder, och skickar man dem så blir folk förvånade och nostalgiska om det kommer fram.
Vykorten är snart blott ett minne
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar