Mynten ...

Kommer ni ihåg mynten?

Det fanns en tid när vi betalade med metallbitar, de kallades mynt. Andra namn för dessa var peng, smågrus eller slant. De var runda och var en ofta mindre valörer än sedlarna. Varje krona var indelad i 100 delar. En hundradels krona kallades öre. Det fanns tex ett mynt som hette 50-öring. Även 1-kronor, 5-kronor och 10-kronor fanns. De var relativt tunga och fyllde snabbt en börs eller plånbok. Ja så hette det man hade sina pengar i. Barnen hade små roliga sparbössor hemma ofta i porslin eller plast med små hål i där mynten passade. På slutet av mynt-eran samlades de på hög hemma i burkar hos de flesta. Många samlade mynten i bilen. För man kunde mot slutet betala småsaker i automater med mynt som tex kaffe, eller parkeringsavgiften. På affärerna fanns det ibland tuggummi automater där man kunde köpa röda stora bubbelgum med hjälp av mynt. Även drickor, choklad och godis såldes i automater där man betalade med mynt. Man stoppade i sina mynt och en liten lysande led-display visade hur mycket man hade betalat. Sen tryckte man på en knapp framför varan man ville ha. De sa "KLONK" och man kunde plocka fram varan i den där överdrivet hårt fjädrande luckan längst ned. Mynten var tåliga och rostade aldrig och luktade inte illa som sedlarna. De var dock lite besvärliga så även kassapersonalen slutade hantera dem. De fanns kassamaskiner som automatisk skickade ut växeln till en liten kopp mot kunden. Gatumusikanter tillhör den grupp som använde mynt länge, ty mynten var små och med lågt värde och ypperligt för denna grupp att samla in. Dessutom blåste de inte bort. Vill man se hur mynt används kan man åka utomlands då de är i bruk i vissa länder fortfarande.

För länge sedan böjde man sig ner när man såg ett mynt på marken, ja det var ju pengar. Men med tiden slutade de flesta med det det, så man kunde ibland se 50-öringar och 1-kronor ligga fastfrusna i isen utanför affärerna. Ja, på den tiden när vi hade snö på vintrarna.

Dock, blott ett minne nu!