Godiset

Kommer ni ihåg godiset?

Minns ni när Daim stavades "Dajm". Ja, vid 1990 ändrade Marabou namnet på Dajm för att internationalisera det och döpte om det till "Daim".

Minns ni godishalsbanden? Man hängde det runt halsen, man tuggade och njöt. Till slut var tröjkragen rosa och blå och runt halsen hängde ett tomt snöre. För den blyge killen var det förstås effektivt att låta tjejerna smaka medan det hängde kvar, vilket ledde till att man nästan kramades vid provsmakningen.

Pop Rocks var en typ av kolsyrat godis i små påsar som såldes under slutet av 1970-talet. När det blev blött av saliven exploderade det och bitarna hoppade runt i munnen. Godiset förbjöds då det ansågs farligt. 2008 kom den tillbaka en ny helt "ofarlig" version med namnet CrazyCrystal.

Videokassetspelaren

Kommer ni ihåg Videon eller DVD spelaren?

Förr i tiden hade man en mackapär kopplad till sin TV som hette video. I videon stoppade man en slags kassett som innehöll filmer. Man hyrde eller köpte filmer på speciella butiker. Det var oerhört populärt eftersom det sändes så få filmer på TV.


Det fanns också möjlighet att spela in de program man önskade på video. En timer såg till att den satte igång automatiskt vid rätt tid. Tyvärr var detta relativt krångligt så många klarade inte av att ställa in timern.
Detta ledde till behovet av "showview". Showview bestod av en kod (ett långt nummer) som stod i tidningen tillsammans med alla tv-program. Genom att knappa in denna kod på videon ställde den automatiskt in sig för inspelning. Enkelt, nja även detta var överkurs för många och succén uteblev. De flesta undrade nog vad detta långa nummer var för något. Vanligt var nog att man bad sin partner, kompis eller föräldrar spela in givet tv-program åt en. Vilket skedde och man såg aldrig programmet efter som filmen förblev hos partnern, kompis eller hos föräldrarna. Videokameror fanns förstås också för videoband, praktiskt för den som ville filma semestern, eller sina barns första stapplande steg.

Hade man ingen video hemma, kunde man förstås hyra en "movievox" på videobutiken.

Med tiden kom en slags CD-skiva med filmer. De skivorna kalladse DVD-filmer och spelades upp i en liknande mackapär som kallades DVD. Även den var kopplad till TV'n.
Fördelen med DVD-filmer var många, bla storleken och bildkvaliteten, men också möjligheten att välja språk för både tal och text. Nackdelen var att de inte gick att spela in på. På slutet drog DVD-spelarna sina sista suckar och försökte anpassade sig till den verklighet som rådde mellan 2006-2009. Dels gick det se avi, Xvid-filmer direkt på DVD-spelaren (detta format var vanlig på nedladdade filmer). Men även DVD'er med USB-ingång fanns. I USB-porten på DVD'n kunde man plugga in sitt USB-minne som man fyllt med filmer, från sin dator.

Idag (2009) förknippar man främst video med filmer på nätet i form av "Youtube" eller liknande tjänster, inte sällan med korta humoristiska filmer eller med musik. Ordet musikvideo har länge förknippats med popgrupper som spelar in sina alster i form av musik och rörlig bild i ett. Den termen verkar leva kvar ett tag till.

Ordet videospelare lever också kvar och används idag vid uppspelning av rörliga bilder på datorer, mobiltelefoner och mp3-spelare (mediaspelare).

Videokassetspelaren är dock ett minne blott.

Banken + Posten

Banken + Posten

Vykorten

Kommer ni ihåg vykortet?

När man reste på semester skickades ofta en hälsning till sina nära och kära i form av ett vykort. Ja, det var ofta ett kort på en vacker vy från semesterorten. De fanns att köpa i kiosker, affärer och i souvenirshopparna. Man köpte också ett frimärke som var självhäftande, eller man var först tvungen att slicka på det för att få det att fästa. Frimärket funktion kallades porto och var betalningen till posten för att de transporterade och delade ut korten. På vykortet skrev man en kort hälsning hem. Vykorten postades i postlådor som landets postväsende tömde med jämna mellanrum. Korten skickades med buss, tåg eller flyg och anlände ibland till de nära, efter det att man kommit hem. Att det saknades internet, email och MMS var på den tiden bra, för då hann kortet komma fram innan man han framkalla sina bilder och få besök från sina vänner. Vykortens vanligaste form var rektangelformat med lite längre bas än höjd, men kunde i princip se ut hur som helst. Ibland var de indelade i små rutor med flera bilder på samma kort ,och ganska ofta med en liten text som angav orten man var på. Man kunde med fördel rita in var man hade varit eller bott på vykorten för att visa att man verkligen varit där man sa att man varit. Vykort användes också för att sprida reklam inte bara om en ort, utan också av dansband, och popgrupper. Det var kutym att skriva ort och datum högst upp innan man inledde sitt lilla meddelande. På så vis kunde man senare minns tillbaka när man såg korten i högar hemma. Det var också obligatoriskt att skriva att vädret var bra. Solen skinner och jag är "glad" eller något i den stilen. Frimärket stämplades också frimärket av postföretaget, med datum och ibland ort, men stämplingen förblev ofta svårlästa. Man kan fortfarande hitta vykort utomlands i vissa länder, och skickar man dem så blir folk förvånade och nostalgiska om det kommer fram.



Vykorten är snart blott ett minne

Askkoppen

Kommer ni ihåg askkoppen?

Förr när man fick röka på krogar och i offentliga miljöer såg man askkoppar i alla färger och former här och där. Folk hade till och med askkoppar hemma. Inte sällan rökte folk i sina kök, vardagsrum och ibland även i sovrummen. Men nu är det ett minne blott. Förr satt det även askkoppar i bilar, folk rökte verkligen där. Nu är det drickaställ och andra små fack i stället. Kanske för parkeringsmynten.

Askkopparna fanns i alla material, former och färger nästan. Självklart var det ett utmärkt ställe att göra reklam på, speciellt de som stod i den offentliga miljön. Även de kända glasbruken gjorde askkoppar, varav några blev klassiker som Gustavsberg´s "Kulan" här på bild. Idag ser man sällan askkoppar inne, och de har faktiskt blivit samlarobjekt för de intresserade. Min far sa ofta när det var något han verkligen inte tyckte om. "askkoppen ..host.. host .. askkoppen", ty han har aldrig rökt och ogillade nog lukten en aning. Nu är askkopparna borta och snart är det ingen som förstår hur han menar. Det var vanligt att folk rökte efter sexualakten, det sägs att en cigarett var aldrig så god som efter skön sex. Men var askade man?

Men ett minne för vissa.

George Bush

Kommer ni ihåg George Bush?

Ja det är klart ni gör, han glömmer man inte så lätt.
Han var president i USA åren 200

Feminism

Kommer Ni ihåg Feminism?

Mynten ...

Kommer ni ihåg mynten?

Det fanns en tid när vi betalade med metallbitar, de kallades mynt. Andra namn för dessa var peng, smågrus eller slant. De var runda och var en ofta mindre valörer än sedlarna. Varje krona var indelad i 100 delar. En hundradels krona kallades öre. Det fanns tex ett mynt som hette 50-öring. Även 1-kronor, 5-kronor och 10-kronor fanns. De var relativt tunga och fyllde snabbt en börs eller plånbok. Ja så hette det man hade sina pengar i. Barnen hade små roliga sparbössor hemma ofta i porslin eller plast med små hål i där mynten passade. På slutet av mynt-eran samlades de på hög hemma i burkar hos de flesta. Många samlade mynten i bilen. För man kunde mot slutet betala småsaker i automater med mynt som tex kaffe, eller parkeringsavgiften. På affärerna fanns det ibland tuggummi automater där man kunde köpa röda stora bubbelgum med hjälp av mynt. Även drickor, choklad och godis såldes i automater där man betalade med mynt. Man stoppade i sina mynt och en liten lysande led-display visade hur mycket man hade betalat. Sen tryckte man på en knapp framför varan man ville ha. De sa "KLONK" och man kunde plocka fram varan i den där överdrivet hårt fjädrande luckan längst ned. Mynten var tåliga och rostade aldrig och luktade inte illa som sedlarna. De var dock lite besvärliga så även kassapersonalen slutade hantera dem. De fanns kassamaskiner som automatisk skickade ut växeln till en liten kopp mot kunden. Gatumusikanter tillhör den grupp som använde mynt länge, ty mynten var små och med lågt värde och ypperligt för denna grupp att samla in. Dessutom blåste de inte bort. Vill man se hur mynt används kan man åka utomlands då de är i bruk i vissa länder fortfarande.

För länge sedan böjde man sig ner när man såg ett mynt på marken, ja det var ju pengar. Men med tiden slutade de flesta med det det, så man kunde ibland se 50-öringar och 1-kronor ligga fastfrusna i isen utanför affärerna. Ja, på den tiden när vi hade snö på vintrarna.

Dock, blott ett minne nu!

Bloggen ...

Minns ni bloggen?
Det var runt 2004-2008 som blog, blogg, att blogga blev populärt. Det var en slags hemsida på internet där man skrev ner sina tankar och idéer för andra att läsa. Som en slags offentlig dagbok. Det blev enormt populärt, "alla" började blogga. Kända som okända, man kunde lätt skapa en egen blogg på nätet helt kostnadsfritt. Alla tidningar av rang erbjöd bloggmöjlighet för vem som helst. "Alla" bloggade, kändisar, journalister, politiker för att inte tala om alla andra okända "vanliga" människor. Bloggarna kunde handla om vad som helst, mode, snickeri, politik, dikter, eller bara om folks tankar i ämnen. Många ägnade enormt mycket tid att läsa bloggar och några bloggarna blev till och med "kända" genom sitt bloggande. Blondinbella är ett bra exempel på detta, en ung tjej som skrev om sin glamoriga värld kring Stureplan i Stockholm. Några bloggare skrev för att upplysa hela världen om sina idéer, andra för att berätta hur man gör saker som bara de kan (snickra till exempel), andra skrev för att skingra tankarna. Gemensamt för de flesta bloggare dock är att "de gör det för sin egen skull" så det spelar ingen roll om någon läser det eller ej. I de flesta bloggar kan läsaren kommentera inlägget, och ganska ofta skapas diskussioner i kommentarsfälten om det aktuella ämnet.

Men nu är det ett bloggandet ett minne blott .... eller!

De tjocka TV apparaterna ...

Kommer ni ihåg de tjocka TV-apparaterna?

Förr var en central del i TV-apparaterna tillverkade av ett "katodstrålerör", en uppfinning från mitten av 1900-talet. De var tjocka, ca 30-50 cm djupa. Detta medförde att TVn var ett väldigt stort åbäke, ofta som en egen möbel. Stora lådor som man hade placerade i vardagsrummen, på egna ben. I början fanns endast svartvit TV. Fast egentligen var det väl nyanser av grått som visades. Ganska snyggt men kanske lite tråkigt i längden. FärgTVn slog igenom på 70-talet i Sverige. Gemensamt för de var att de hade färg förstås men även fler kanaler. Ganska ofta upp till 8 kanaler att välja på. Tyvärr var det inte till särskild stor nytta eftersom det endast sändes 2 kanaler. De hette TV1 och TV2 och det var den statliga televisionen som sände. Samtidigt som färgtvn kom kan man nog säga att fjärrkontrollen fick sitt genombrott. Med den kunde man sitta kvar i soffan och byta mellan TV1 och TV2. Om man slog över till kanal 3 var det ofta en brusig bild med svarta och vita prickar och ett hemsk oväsen ur högtalarna. De kallades myrornas krig. För det mesta sändes nyheter, sport och några nöjesprogram. Reklam var förbjuden fram till 1980-talet. Det visades ibland film, ofta sent på veckoslutskvällarna och under storhelger som jul och nyår. För att mätta sitt filmbehov gick man på Bio. Där kunde man också se reklamfilm innan filmen började.

Men nu är det blott ett minne!

ICQ

ICQ föregångaren till MSN, eller Yahoo messenger

Facebook ...

Kommer ni ihåg Facebook?

Facebook var en slags internet community på webben där man kunde skaffa ett konto. Genom sin facebooksida kunde man hålla koll på sina vänner. det blev enormt populärt under 2006-2007 och "alla" hade en FB-sida. Man samlade vänner och kollegor samt några man inte kände och delade med sig vad man gjorde i sitt liv. Man laddade upp bilder, filmer som man också delade med sina vänner. Det fanns en mängd applikationer, som gjorde det hela mycket roligare. Man spelade chack, poker, tävlade i olika sk quiz. Några flörtade andra höll kontakten och man uppdaterade flera gånger om dagen vad man höll på mig just då. Ofta visste man inte vad man skulle skriva så man hitta på något fränt väl medveten om att "alla" läste det med stort intresse.

Några anser att FB hade ett ganska tarvligt interface, det såg ut att vara utvecklat för och av ett antal universitetssudenter, vilket det också var (i början). Facebook utvecklades av ett antal studenter på Standford universitet i USA. Några anser att detta var en del av deras fall, de höll kvar för länge i den obegripligt knepiga och tråkiga miljön som användarna tvingades leva med.
Men trots detta va det enormt populärt världen över och hade som mest ca 1 miljard användare, dvs var 5e person eller 20% av världens befolkning hade ett FB konto.

Men nu är det ett minne blott!

EG

Europeiska Gemenskapen

Bio ...

Kommer ni ihåg bio?

Bio är en förkortning av biograf och ett ställe där man kunde se film. Man gick dit tillsammans med sina vänner, barn och sina kära och såg film. Ja, de senaste filmerna kom först till biograferna och folk gick man ur huse och traskade till stadens eller byns biograf. Biograferna var mysiga, helt annorlunda än våra trista ekfyllda vardagsrum. Stolarna stod i långa rader, och filmduken var enorm. Filmduken täcktes av ett stort draperi eller ridå som långsamt öppnades helt automatisk när filmen började. Biograferna var mysiga och färgglada, med varma ofta röda färger på väggar, golv och stolar. På väggarna i biljettlobbyn hängde jätteaffischer med de aktuella och kommande filmerna. Man kunde ofta köpa karameller i en liten kiosk. I slutet av biograferan kunde man även köpa dricka och popcorn i lobbyn. Om jag inte minns fel fanns det även lösgodis som man kunde plocka själv och betala efter vikt. Vissa biografer hade numrerade platser, andra sk fria platser. Man var noggrann med att hinna dit i tid för på biografen visades alltid reklamfilm innan filmen började. När reklamen började satt man förväntasfull och belysningen sänktes långsamt men släktes inte helt. Samtidigt öppnades den enorma ridån och reklamen började. Påsarna med karameller började prassla och några visk-skrek tyst! tyst! Reklamen varade ofta i ca 15 minuter. Därefter blev det tyst en stund medans ridån gick igen en kort stund. När den öppnades igen dimmades lamporna ner tills de blev helt släkta. Det blev kolsvart och filmen började.

När filmen var slut gick man ofta ut en annan väg än man kom in. Ganska ofta hamnade man på baksidan, och man traskade hem lycklig, sorglig, glad eller kär.

Men nu är det ett minne blott!

CD-skivorna

Kommer ni ihåg?


CD-skivorna? CD-skivor innehöll musik. Man hade makapärer som kunde spela dom och musik kom ur högtalarna. De fanns i hemmen och i bilar, men även tom bärbara cd-spelare utvecklades. CD eller cd är en förkortning för Compact Disc, dvs "kompakt disk" och kanske valdes namnet till följd av de tidigare vinylskivorna (12 tum) som var ännu större .


De första CD-skivorna användes för att lagra musik på. En lasermakapär användes för att läsa av ojämnheter i ytan som sedan översattes till musik i analog form. En Cd var alltså den första digitala musikbäraren. En CD är ca 12 cm i diameter, det lanaserades dock en 8 cm variant i CD'ns barndom. Den var tänkt till CD-singlar men den storleken blev föga populär och tynade långsamt bort.

CD-skivorna hade ofta ett hårt plastfodral med tillhörande etikett om vilken orkester det rörde sig om. Ibland fanns även ett litet häfte med texter samt information om medverkande, producent etc. De hårda plastfodralen hade en tendens att gå sönder väldigt lätt. Den spröda plasten sprack och locken lossnade. Det var också vanligt att CD-singlar gavs ut med pappersfodral som dels tog mindre plats och var mycket tåligare än plasten.

Ett minne blott!